annosliv

jag är i det där stadiet att jag känner att jag inte har nå koll på något. jag tror jag är kär, men vet inte hur han känner.
jag är för feg för att fråga, men känner att jag snart skulle behöva göra det för att jag inte ska bli olyckligt kär.
jag har inge bråttom alls med något för jag trivs med livet som det är nu, att leva ensam och ha mitt eget lilla krypin som bara är mitt.
men det är ju alltid underbart att få vara kär och få kärlek tillbaka av den personen och få ha det så bara :)

det pirrar sådär härligt i kroppen. jag vill vara med han hela tiden. kan inte få nog av alla kyssar och att vara i hans varma famn. om man känner så visst är man lite kär då va??

enligt testet på facebook är jag 91% kär. det stämmer nog :)

konstigt att man kan älska någon och stanna kvar i flera år utan att få någon kärlek tillbaka. hur kan det bli så att kärleken för någon inte dör ut?
jag vet inte om det kanske var mycket att man stannade kvar för att vi hade kommit varandra så nära efter allt som hade hänt och jag stannade kvar mkt för hans skull för jag tyckte synd om han?
att komma ifrån denna person och förstå att man kan få så mycket mer kärlek än man fått och tänka på sig själv för en gång skull och förstå att man är värd så mkt mer har jag gjort nu. tänk om jag lyssnat på er mina nära och kära lite tidigare.